The Wapta Icefield, Banff national Park
Efter 3 dagar i paradiset var pudret i Revelsoke mer eller mindre slut. Det var nu dags att ge sig av längre in i de kanadensiska Rocky Mountains för att hitta orörda vidder. Vår kära vän från Mt Baker, ”telemark- och tur-kungen” Janne, (som ni som hängt med från början känner till), tipsade oss om att tura i Wapta Icefields i Banff Natioanl Park. Något som Janne var helt lyrisk över, men som vi tog med en nypa salt, eftersom det var just Janne som rekommenderade detta. Men när nu pudret var slut i Revelstoke, tänkte vi ändå ge Jannes förslag en chans. Vi kollade väderutsikterna, plöjde avalanche-bulletins , mejlade Alpine Club of Canada och bokade två sängplatser i Bow hut i kanten av den gigantiska Wapta glaciären. När detta var klart tuffade vi mot Lake Louise som skulle bli vår utgångspunkt för turen. Vad kul tänkte vi och som så många gånger förr när vi haft lite medvind, frös vattenpumpen…!!!
I vår husbil, som är sk ”winterised”, har det lyckats placera vattenpumpen allra längst bak intill en vägg med massa hål i, där det strömmar in kall-luft, vilket gör att varje dag när vi vaknar är vattnet i pumpen fruset. Lite smått irriterade, tänkte vi att detta måste få sig ett slut. Sagt och gjort åkte vi till Home Hardware och köpte oss några meter ventilationsrör, gaffa och ståltråd. Nu skulle vi modifiera värmesystemet en aning och göra vår RV (Recreational Vehicle) ”winterised” på riktigt. Bort med lite paneler, koppla om, leda runt, kapa, tejpa och vips hade vi nu ett värmerör som räckte ända bak till vattenpumpen. Heinz på All Drive Canada, där vi hyrt bilen, skulle nog vart mycket imponerad…om han visste? Kl. 18 på fredag kväll forsade det iaf varmvatten ur kranen och vi kunde avsluta fredagen med en härlig varmdusch.
07.00 på lördag morgon åkte vi från Lake Louise mot Bow lake ca 40km in i nationalparken. På parkeringen som låg på 2000 meters höjd, satte vi på hudarna och knatade in i vildmarken. Efter 700 höjdmeter var vi lite trötta i benen och stod nu vid ett helt underbart north-face med äkta kanadensiskt vitt guld som Janne hade tjatat om. Lyckliga över det fina vädret, fungerande vattenpumpen, orörda snön och att facet sluttade mindre än 30* (vilket minskar lavinrisken väsentligt), kunde vi inte annat än att slänga i oss lunchen. Speciellt Richard som inte kunde hålla sig längre från att teståka sina nya Armada-skidor. Att läsa av Richards leende efter första åket, kan man säga att han verkar vara hyfsat (helt lyrisk) nöjd med sitt nya köp! )På med hudarna igen och upp till Bow Hut som låg på 2500 möh. Stugan rymde 36 personer och var lite annorlunda än de Schweiziska hytterna… Inga tofflor, inga 3-rättermiddagar, inget vin att köpa (som är billigare än en flaska vatten) och inte ens en stugvärd. Vi kunde snabbt konstatera att det inte är så många i denna del av världen som vågar bege sig till dessa avlägsna hyttor i Rocky Mountains, med tanke på den överlevnadskunskap man bör besitta för att handskas med ”mother nature”. Men i hyttan skulle vi inte bli ensamma. Ett gäng spanjacker som fes högt, drömde högjudda mardrömmar, blottade pungen och hade sina svettiga och äckliga fötter på matbordet samt ett ungdomsgäng från Alpine Club of Canada gjorde oss sällskap. Hyttan bestod av en sovsal och ett mat-/vardagsrum. Det fungerade som ett kollektiv där alla hjälptes åt att hugga ved, smälta snö, diska och hålla ordning. Och det var väl ungefär det vi pysslade med från ankomsten vid 3 till läggdags vid 19. Richard klarade sig förhållandevis bra men hade ändå symptom av ett internetbehov.
På morgonen var jag och Rille de enda som tog sovmorgon till 07.30. Då var stugan nästan tom. Skönt med lite utrymme i frukostmatsalen om man får säga så. Efter en skön frukost framför kaminen packade vi ihop våra saker för att ge oss ut och titta på det berömda isfältet. Efter en timmes hajk var vi nästan uppe på 3000 möh. Vi såg oss omkring i snöstormen men kunde inte se så mycket av glaciär-fältet, varpå vi vände om och åkte ner mot bilen. Lite typiskt efter en sån lång hajk, men undertecknad var ändå rätt nöjd som fick testa sitt nyinköpta pocket-rocket primuskök och inta en försvarsmaktens kyckling med curry dryfood.
Dagen avslutades med en magisk resa, på förmodligen en av Kanadas vackraste vägar på 2000 möh, genom Rocky Mountains fram till Jasper där vi nu säger god natt.
Ps. Om ni någon gång reser genom Kanada, missa inte väg 93 mellan Lake Louise och Jasper. Obeskrivligt trevlig! Ds.
Rille spanar in det vita guldet på ett northface.
Rille på tur i Banff national Park
Bow Hut i sikte...
Rille ska snuffa kudde (utan kudde)
Snöstorm på 2925 möh unde St Nicolas Peak
Snösmältning på Primus pocket-rocket. Jocke ganska nöjd ;)
Highway 93 mellan Lake Louise och Jasper
Soft ställe att stanna på...och dra en pose.
tvabroderienhusbil.blogg.se
I vår husbil, som är sk ”winterised”, har det lyckats placera vattenpumpen allra längst bak intill en vägg med massa hål i, där det strömmar in kall-luft, vilket gör att varje dag när vi vaknar är vattnet i pumpen fruset. Lite smått irriterade, tänkte vi att detta måste få sig ett slut. Sagt och gjort åkte vi till Home Hardware och köpte oss några meter ventilationsrör, gaffa och ståltråd. Nu skulle vi modifiera värmesystemet en aning och göra vår RV (Recreational Vehicle) ”winterised” på riktigt. Bort med lite paneler, koppla om, leda runt, kapa, tejpa och vips hade vi nu ett värmerör som räckte ända bak till vattenpumpen. Heinz på All Drive Canada, där vi hyrt bilen, skulle nog vart mycket imponerad…om han visste? Kl. 18 på fredag kväll forsade det iaf varmvatten ur kranen och vi kunde avsluta fredagen med en härlig varmdusch.
07.00 på lördag morgon åkte vi från Lake Louise mot Bow lake ca 40km in i nationalparken. På parkeringen som låg på 2000 meters höjd, satte vi på hudarna och knatade in i vildmarken. Efter 700 höjdmeter var vi lite trötta i benen och stod nu vid ett helt underbart north-face med äkta kanadensiskt vitt guld som Janne hade tjatat om. Lyckliga över det fina vädret, fungerande vattenpumpen, orörda snön och att facet sluttade mindre än 30* (vilket minskar lavinrisken väsentligt), kunde vi inte annat än att slänga i oss lunchen. Speciellt Richard som inte kunde hålla sig längre från att teståka sina nya Armada-skidor. Att läsa av Richards leende efter första åket, kan man säga att han verkar vara hyfsat (helt lyrisk) nöjd med sitt nya köp! )På med hudarna igen och upp till Bow Hut som låg på 2500 möh. Stugan rymde 36 personer och var lite annorlunda än de Schweiziska hytterna… Inga tofflor, inga 3-rättermiddagar, inget vin att köpa (som är billigare än en flaska vatten) och inte ens en stugvärd. Vi kunde snabbt konstatera att det inte är så många i denna del av världen som vågar bege sig till dessa avlägsna hyttor i Rocky Mountains, med tanke på den överlevnadskunskap man bör besitta för att handskas med ”mother nature”. Men i hyttan skulle vi inte bli ensamma. Ett gäng spanjacker som fes högt, drömde högjudda mardrömmar, blottade pungen och hade sina svettiga och äckliga fötter på matbordet samt ett ungdomsgäng från Alpine Club of Canada gjorde oss sällskap. Hyttan bestod av en sovsal och ett mat-/vardagsrum. Det fungerade som ett kollektiv där alla hjälptes åt att hugga ved, smälta snö, diska och hålla ordning. Och det var väl ungefär det vi pysslade med från ankomsten vid 3 till läggdags vid 19. Richard klarade sig förhållandevis bra men hade ändå symptom av ett internetbehov.
På morgonen var jag och Rille de enda som tog sovmorgon till 07.30. Då var stugan nästan tom. Skönt med lite utrymme i frukostmatsalen om man får säga så. Efter en skön frukost framför kaminen packade vi ihop våra saker för att ge oss ut och titta på det berömda isfältet. Efter en timmes hajk var vi nästan uppe på 3000 möh. Vi såg oss omkring i snöstormen men kunde inte se så mycket av glaciär-fältet, varpå vi vände om och åkte ner mot bilen. Lite typiskt efter en sån lång hajk, men undertecknad var ändå rätt nöjd som fick testa sitt nyinköpta pocket-rocket primuskök och inta en försvarsmaktens kyckling med curry dryfood.
Dagen avslutades med en magisk resa, på förmodligen en av Kanadas vackraste vägar på 2000 möh, genom Rocky Mountains fram till Jasper där vi nu säger god natt.
Ps. Om ni någon gång reser genom Kanada, missa inte väg 93 mellan Lake Louise och Jasper. Obeskrivligt trevlig! Ds.
Rille spanar in det vita guldet på ett northface.
Rille på tur i Banff national Park
Bow Hut i sikte...
Rille ska snuffa kudde (utan kudde)
Snöstorm på 2925 möh unde St Nicolas Peak
Snösmältning på Primus pocket-rocket. Jocke ganska nöjd ;)
Highway 93 mellan Lake Louise och Jasper
Soft ställe att stanna på...och dra en pose.
tvabroderienhusbil.blogg.se
Kommentarer
Postat av: fröken elin
å häftigt! ser väldigt kallt ut iförsig:P
Postat av: catharina larson
Skönt att ni är tillbaka, vi uppskattade informtionen! Bilderna ger oss verkligen en känsla av vildmark. Fantastiska vidder! Gick ni på glaciären och hur högt ligger den? Vi ser också hur nöjda ni ser ut i era jackor och Joakim med sitt spritkök samt Richard med sina nya leksaker, kanske något dyrare än Joakims primuskök.
Kram till er Mamma och Pappa
Trackback
