The powderformula (White h2o) = Whitewater, Nelson, BC
Äntligen ström och internet igen… på det mest oanade stället av dem alla! Vi sitter nu på Selkirk Motel, 3 miles utanför Salmo i södra middle of nowhere och hoppas på att inte bli mördade. På macken, som för övrigt var det enda levande liv vi kunde se i Salmo, rekommenderade de oss att åka till detta Motel, mitt ute i den mörkaste skogen, som ser ut som det är hämtat ur en amerikansk skräckfilm. Kanske förstod de att vi var turister och ville att vi skulle få oss en upplevelse. Vad vet jag? Lite skeptiska, svängde vi iaf in på ”skräckmotellet” och bad att få koppla in vår husbill. Rille kände sig fortfarande skeptisk när han steg in för att betala och möttes av en skojjig liten man som kollade på Simpsons i endast shorts och som plastade in Rilles visa-kort i gladpack innan han drog den i kreditkortsläsaren. Men, när man minst anar det, kan vissa saker bli bättre än väntat och nu sitter vi med ström och gratis WIFI!
Tiden har tyvärr inte stått stilla här i Kanada, trots att det är flera dagar sedan vi bloggade. Problemet har varit att få tillgång till både ström och internet på samma gång. Det är en nödvändighet för att hinna lägga över bilder på datorn och skriva, eftersom datorbatteriet laddar ur på typ 20 min i det kanadensiska klimatet.
Sedan vi bloggade om Wapta-turen har vi besökt Jasper, Banff och Lake Louise innan vi plockade upp Oscar och Cicci i Revelstoke. Jasper hade lite snö, men massa galna djur som såg ut som vildkameler och sprang omkring i staden. I Banff besökte vi det klassiska bergshotellet Banff Springs för att få gräva fram finskjortan och få anledning att smutta på en Merlot åtminstone en gång på resan. Lake Lousie hade heller ingen snö, så där blev det bara lunch innan vi fortsatte mot Revelstoke.
Efter att ha sovit ännu en natt på Sandman Inn i Revelstoke, plockat upp Oscar och Cicci, har vi nu vart 1 dag i Revelstoke och 3 dagar i Nelson och Whitewater Skiresort. Våra nya gäster har funnit sig till rätta i kampinglivet och Oscar hade tom förberett sig med att ta med en flanellskjorta. Jag och Richard valde att ta med gästerna till legendariska Nelson igen för att ge det en ny chans (då de nu fått snö) och för att dela med oss av guldkornen. Och inte blev vi besvikna denna gång…
Hippistaden Nelson levererar just det äventyret man kan läsa om i skidmagasin. En oslagbar atmosfär, vänliga människor och legendariskt puderparadis. Själva liftsystemet är inte megastort direkt... Det består av 2 liftar från 70-talet och de flesta skidåkarna bryr sig ändå knappt om att köpa liftkort, då det finns så mycket lättillgängliga turer att göra. Vi ville såklart testa några av dessa turer så vi introducerade omedelbart Oscar och Cicci till ski-touring. Samtidigt kände vi ju också att de haft en hel dag i Revelstoke att värma upp med… Det blev en klassiker som heter White Queen, en hyfsat enkel hajk upp på den vänstra kammen ca 200 höjdmeter. Påvägen hann vi med en god lunch i solen och därefter ett grymt skogsåk ner till parkeringen. Lyriska över den härliga skiddagen blev det en öl på parkeringen samt pizza och cola till middag (vilket måste anses som lyx utifrån våra förhållanden).
Dag 2 vaknade vi av att det dumpade snö. Det snöade så tungt att man knappt såg handen framför sig, så vi bestämde oss för att spara liftkortspengarna denna dag och satsa allt på morgondagen. Ett varmt bad i de naturliga källorna var också ett hett förslag för dagen. Cicci passade på att formgjuta sina pjäxor och vi andra fönstershoppade. Det skulle vi inte ha gjort…om vi ville spara pengar! Förtrollad av skidatmosfären, hypnotiserad av det tunga snöfallet och besatt av morgondagens puderåk (samt så klart övertalad av min expert-lillebror), blev jag plötsligt ägare till ett par nya skidor (Rossignol S7 Caballero). (Nu finns fd Tanner Halls Armada ANT till försäljning.)Men det gör inget! De är värda vart enda litet öre! Det är som att stå på två underbara raketer och de kan ha bidragit till det bästa puderåket denna kanadaresa?! Imorse vaknade vi med strålande sol och 33 cm nysnö! Behöver jag säga mer om denna dag??? Stay tuned, det kommer mera…
Ps. Om texten verkar konstig, beror det på att jag är så trött efter att ha åkt så mycket puder på världens bästa skidor idag... Ds.
On the road mellan Revelstoke och Nelson
Hudar (eller koskinn ?) på...
Paradiset?
Lunch i solen
Cicci levererar...
Oscar njuter...
Ett välbehövligt bad på vilodagen
En hyfsat nöjd Joakim med sina nya skidor...!
Tiden har tyvärr inte stått stilla här i Kanada, trots att det är flera dagar sedan vi bloggade. Problemet har varit att få tillgång till både ström och internet på samma gång. Det är en nödvändighet för att hinna lägga över bilder på datorn och skriva, eftersom datorbatteriet laddar ur på typ 20 min i det kanadensiska klimatet.
Sedan vi bloggade om Wapta-turen har vi besökt Jasper, Banff och Lake Louise innan vi plockade upp Oscar och Cicci i Revelstoke. Jasper hade lite snö, men massa galna djur som såg ut som vildkameler och sprang omkring i staden. I Banff besökte vi det klassiska bergshotellet Banff Springs för att få gräva fram finskjortan och få anledning att smutta på en Merlot åtminstone en gång på resan. Lake Lousie hade heller ingen snö, så där blev det bara lunch innan vi fortsatte mot Revelstoke.
Efter att ha sovit ännu en natt på Sandman Inn i Revelstoke, plockat upp Oscar och Cicci, har vi nu vart 1 dag i Revelstoke och 3 dagar i Nelson och Whitewater Skiresort. Våra nya gäster har funnit sig till rätta i kampinglivet och Oscar hade tom förberett sig med att ta med en flanellskjorta. Jag och Richard valde att ta med gästerna till legendariska Nelson igen för att ge det en ny chans (då de nu fått snö) och för att dela med oss av guldkornen. Och inte blev vi besvikna denna gång…
Hippistaden Nelson levererar just det äventyret man kan läsa om i skidmagasin. En oslagbar atmosfär, vänliga människor och legendariskt puderparadis. Själva liftsystemet är inte megastort direkt... Det består av 2 liftar från 70-talet och de flesta skidåkarna bryr sig ändå knappt om att köpa liftkort, då det finns så mycket lättillgängliga turer att göra. Vi ville såklart testa några av dessa turer så vi introducerade omedelbart Oscar och Cicci till ski-touring. Samtidigt kände vi ju också att de haft en hel dag i Revelstoke att värma upp med… Det blev en klassiker som heter White Queen, en hyfsat enkel hajk upp på den vänstra kammen ca 200 höjdmeter. Påvägen hann vi med en god lunch i solen och därefter ett grymt skogsåk ner till parkeringen. Lyriska över den härliga skiddagen blev det en öl på parkeringen samt pizza och cola till middag (vilket måste anses som lyx utifrån våra förhållanden).
Dag 2 vaknade vi av att det dumpade snö. Det snöade så tungt att man knappt såg handen framför sig, så vi bestämde oss för att spara liftkortspengarna denna dag och satsa allt på morgondagen. Ett varmt bad i de naturliga källorna var också ett hett förslag för dagen. Cicci passade på att formgjuta sina pjäxor och vi andra fönstershoppade. Det skulle vi inte ha gjort…om vi ville spara pengar! Förtrollad av skidatmosfären, hypnotiserad av det tunga snöfallet och besatt av morgondagens puderåk (samt så klart övertalad av min expert-lillebror), blev jag plötsligt ägare till ett par nya skidor (Rossignol S7 Caballero). (Nu finns fd Tanner Halls Armada ANT till försäljning.)Men det gör inget! De är värda vart enda litet öre! Det är som att stå på två underbara raketer och de kan ha bidragit till det bästa puderåket denna kanadaresa?! Imorse vaknade vi med strålande sol och 33 cm nysnö! Behöver jag säga mer om denna dag??? Stay tuned, det kommer mera…
Ps. Om texten verkar konstig, beror det på att jag är så trött efter att ha åkt så mycket puder på världens bästa skidor idag... Ds.
On the road mellan Revelstoke och Nelson
Hudar (eller koskinn ?) på...
Paradiset?
Lunch i solen
Cicci levererar...
Oscar njuter...
Ett välbehövligt bad på vilodagen
En hyfsat nöjd Joakim med sina nya skidor...!
Kommentarer
Trackback
