Tvåbröderienhusbil

Man skulle kunna tänka sig att vi tog fel flyg och hamnade i Texas, men inte då. Det här måste vara landet dit halva Texas befolkning emigrerade missnöjda efter Boston Tea Party (inte Filip och Fredrik i höstas). 

Vår resa började i alla fall klockan 06.30 den 4 mars på Arlanda en strålande morgon. Efter att ha rest kring 5000 mil via London till Vancouver var vi relativt nöjda. Det vi snabbt insåg var att de sista 60 milen vi hade kvar till Revelstoke skulle ta oss lika lång tid som från Arlanda till Vancouver. Men med gott sällskap och ett mycket varmt välkomnande kändes resan mycket kort. Det faktum att klockan var 06.30 i Revelstoke den 4 mars kändes också mycket bra. 

Bröderna Larson spar inte på krutet och sätter stor tilltro till oss som skidåkare. Det dröjde inte länge innan vi hade på oss stighudar och treckers för att sakta men säkert ta oss upp i skogen. Oscar som har legat på latsidan de senaste åren (han har fokuserat på studier) hade lite problem med kondisen men kämpar på. Ciccii hoppar på lätta fötter upp på sina hudar. Nedför går det, tack vare träden, inte i oanade hastigheter. 

Igår (läs den 10/3) fick bröderna klara sig på egen hand och Oscar och Cicci passade på att njuta av semesterlivet. Vi var självklart i liften precis när den öppnade och körde hela långa dagen. Med undantaget för en lite längre lunch i solskenet så klart. Under lunchen träffade vi en familj som var väldigt trevlig. Vi pratade lite om hur Ikea, Volvo och Sverige klarar finanskrisen. Vi pratade om legenden Ingemar Stenmark som var deras sons stora idol. Sen pratade vi om hur det var att producera Xmen, Fantastic four och cat woman då mannen tydligen var executive producer för ett antal ganska stora filmer. 

Efter lunchen gav vi oss ut igen. Ciccii med stort självförtroende hittade en genväg genom skogen. Det första vi möts av var en minnesplakett. Vi började då ana oråd. Mycket riktigt sluttade backen väldigt mycket eller ingenting beroende på vilket håll man mäter ifrån. Men vi tog oss ner utan problem och självförtroendet var ytterligare något större.

Nu är vi på väg till (läs framme i) Whistler och blir titt som tätt omkörda av lastbilar i 16-hjuls klassen. Detta trots att Richards högerfot inte är allt för lätt. Cicci och Joakim sitter båda i framsätet lite smått åksjuka medan Oscar sitter i vardagsrummet/köket och skriver blogginlägg samt pluggar.

Vi har under de få dagar vi har varit on the road fått uppleva otroligt mycket. Förutom fantastisk skidåkning kan man sammanfatta livet i husbilen med att man kanske måste tumma lite på hygien och bekvämlighet. Även om man under dygnets alla timmar får uppleva fyra säsonger av temperatur är det trots det inte i närheten av four seasons.. Men atmosfären går inte att få mysigare.

Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till bröderna Larson och deras gästvänlighet. Vi är så glada att vi fick möjlighet att komma över och hälsa på och ser redan fram emot nästa gång.. 

So long!

Oscar och Cicci

Oscar ett med naturen. Husbil, Tipi, skidor och en kanadensisk gås.