BIG RED CATS !
Hej!
Vi tänkte bara berätta om när vi fick resans bästa skiddag! Vi fattade ingenting... Plötsligt en dag kom den bara!!! Efter 5 veckors letande, orienterande och chansande i en husbil, 600 mil runt British Columbia och flera tusen mil hemifrån befann vi oss i Rossland. Och som från ingenstans kom det 30 cm nysnö under natten och så blev det blå himel dagen efter... och helt oplanerat hade vi införskaffat de ultimata skidorna och utrustningen för detta tillfälle. Vi trodde inte det var sant! (Joakim citerar Tomas Karlsson på Euronics i Strängnäs) Vi bara skakade på våra huvuden och tackade puderguden för att han hört vår bön. Eller var det kanske för att det var Rilles födelsedag? Vad vet jag? Lyckligare än lyckligast var vi iaf!
I en vecka höll vi på att försöka boka sista minuten cat skiing men varje gång vi var bekräftade ringde operatören dagen efter och avbokade! Helt sjukt! Samtalen kom som på beställning. Vi var så förbannade att vi tänkte skita i det, men så fanns det en operatör som vi inte ringt än... Så vi ringde Big Red Cats i Rossland och frågade om de hade 2 platser inom de närmsta dagarna. Kvinnan i luren erbjöd tisdag och vi tog vad som fanns. Vi tänkte inte mer på det och glömde även kolla väderleksrapporten...
Men så kom dagen vi väntat på! 18500 acres av orörd puder-terräng för oss att njuta av och över 4000 fallhöjdsmeter skulle avverkas denna dag. Tyvärr, eller rättare sagt lyckligt vis, var de andra 10 i vår grupp lite blygare än oss så vi fick en hel del (ALLA!) first tracks under dagen. Jag kan kort sammanfatta det med att en röd jacka (guiden) åkte först och på var sin sida åkte en blå och en gul jacka och lät som indianer. Man kan säga att Djurgårdens förstakedja dominerdade!!! Vi åkte så mycket och så hårt att vi aldrig varit så trötta i benen tidigare. Och inte nog med det, vi blev så exalterade att Rille körde rakt in i en gran och Joakim skar upp fingret så att det bokstavligen sprutade blod. Men vad gjorde det? No pain, no game! Dagen slutade med att guiden lurade oss att stanna kvar på toppen inför sista åket för att ta ett kort. Men syftet var egentligen att låta de andra lägga first tracks åtminstone en gång...!
Livet i Caten var inte helt trist heller... Det var hardcore skidåkning som gällde. 400 fallhöjdsmeter fullt ös per åk, 11 gånger. Hetsa in i Caten, äta kakor och smörgåsar för att hetsa ur Caten och lägga nya first tracks! Ja, det var helt klart den bästa skiddagen i våra liv och vi har aldrig någonsinn tidigare lagt så många first tracks på en enda dag. Lyckligtvis fanns en fotograf med som hjälpte oss att föreviga dagen D i våra skidliv och bilderna har vi postat här under. Vi kan bara meddela att det blev den ultimata avslutningen på denna helt magiska resa i BC i jakt på det beryktade vita guldet... Vi kan ju tilllägga att sista dagarna i Whistler blev lite B efter denna upplevelse.
Vår Cat...
Djurgårdens höger- och vänsterforward väntar på nedsläpp..
Jocke flyter på sina Caballero.
Rille får det att se lätt ut på sina JJs.
Hårt liv mellan åken. Mackor och kakor. 1 åk i halvtimmen och 11 på en dag. Ingen paus!
First Tracks! Var är resten av gruppen och var är guiden?
Joakim njuter...
Rille levererar!
Vi tänkte bara berätta om när vi fick resans bästa skiddag! Vi fattade ingenting... Plötsligt en dag kom den bara!!! Efter 5 veckors letande, orienterande och chansande i en husbil, 600 mil runt British Columbia och flera tusen mil hemifrån befann vi oss i Rossland. Och som från ingenstans kom det 30 cm nysnö under natten och så blev det blå himel dagen efter... och helt oplanerat hade vi införskaffat de ultimata skidorna och utrustningen för detta tillfälle. Vi trodde inte det var sant! (Joakim citerar Tomas Karlsson på Euronics i Strängnäs) Vi bara skakade på våra huvuden och tackade puderguden för att han hört vår bön. Eller var det kanske för att det var Rilles födelsedag? Vad vet jag? Lyckligare än lyckligast var vi iaf!
I en vecka höll vi på att försöka boka sista minuten cat skiing men varje gång vi var bekräftade ringde operatören dagen efter och avbokade! Helt sjukt! Samtalen kom som på beställning. Vi var så förbannade att vi tänkte skita i det, men så fanns det en operatör som vi inte ringt än... Så vi ringde Big Red Cats i Rossland och frågade om de hade 2 platser inom de närmsta dagarna. Kvinnan i luren erbjöd tisdag och vi tog vad som fanns. Vi tänkte inte mer på det och glömde även kolla väderleksrapporten...
Men så kom dagen vi väntat på! 18500 acres av orörd puder-terräng för oss att njuta av och över 4000 fallhöjdsmeter skulle avverkas denna dag. Tyvärr, eller rättare sagt lyckligt vis, var de andra 10 i vår grupp lite blygare än oss så vi fick en hel del (ALLA!) first tracks under dagen. Jag kan kort sammanfatta det med att en röd jacka (guiden) åkte först och på var sin sida åkte en blå och en gul jacka och lät som indianer. Man kan säga att Djurgårdens förstakedja dominerdade!!! Vi åkte så mycket och så hårt att vi aldrig varit så trötta i benen tidigare. Och inte nog med det, vi blev så exalterade att Rille körde rakt in i en gran och Joakim skar upp fingret så att det bokstavligen sprutade blod. Men vad gjorde det? No pain, no game! Dagen slutade med att guiden lurade oss att stanna kvar på toppen inför sista åket för att ta ett kort. Men syftet var egentligen att låta de andra lägga first tracks åtminstone en gång...!
Livet i Caten var inte helt trist heller... Det var hardcore skidåkning som gällde. 400 fallhöjdsmeter fullt ös per åk, 11 gånger. Hetsa in i Caten, äta kakor och smörgåsar för att hetsa ur Caten och lägga nya first tracks! Ja, det var helt klart den bästa skiddagen i våra liv och vi har aldrig någonsinn tidigare lagt så många first tracks på en enda dag. Lyckligtvis fanns en fotograf med som hjälpte oss att föreviga dagen D i våra skidliv och bilderna har vi postat här under. Vi kan bara meddela att det blev den ultimata avslutningen på denna helt magiska resa i BC i jakt på det beryktade vita guldet... Vi kan ju tilllägga att sista dagarna i Whistler blev lite B efter denna upplevelse.
Vår Cat...
Djurgårdens höger- och vänsterforward väntar på nedsläpp..
Jocke flyter på sina Caballero.
Rille får det att se lätt ut på sina JJs.
Hårt liv mellan åken. Mackor och kakor. 1 åk i halvtimmen och 11 på en dag. Ingen paus!
First Tracks! Var är resten av gruppen och var är guiden?
Joakim njuter...
Rille levererar!
Twice!
Kommentarer
Postat av: Sune
Fan va nijce! Ja, plötsligt händer det.
Postat av: lindblad
Rillsman!
Vilka bilder, bara går in och levererar!
Har någon form av hatkärlek till er blogg. Man blir glad först men sedan lite bitter... Nej men soft att ni har det bra!
Ses tisdag!
Trackback
