The Secret Hut!
Denna dag kommer gå till historien i våra skidåkarliv! När vi igår vid 13-tiden bestämde oss för att sluta åka och sälja våra liftkort till några luffare, gled konversationen in på en hemlig ”hut” eller stuga uppe i bergen med sjukt bra puderåkning på ett northface. Tydligen en legendarisk plats för locals. Efter den goda nattsömnen malde detta budskap i våra hjärnor och på morgonen bestämde vi oss för att göra slag i saken och leta upp detta ”paradise”.
Kort och gott, in i bilen och upp på de slingriga bergsvägarna i hopp om att finna någon som kunde ge oss mer tips om var detta ställe finns.
De första localsen vi snackade med, garvade åt oss och skickade oss längre upp för berget. Men vi kände att något var lurt och att där locals:arna parkerat liknande beskrivningen av gateway:en till paradise. Lite längre upp vände vi husbilen och for tillbaka där vi träffat locals:arna tidigare, packade matsäcken, drog på hudarna och spårade efter. Efter ca 1 timmes hajk, 400 höjdmeter och genom det djupaste av kanadensiska skogar hittade vi en liten koja som rök. Vi passerade kojan och mötte plötsligt locals:arna mitt i en stor gryta med sjuka pudersluttningar på ca 350m 180 grader omkring oss. De garvade och sa: ”So you found the secret hut ha ha!” Efter att lova att inte berätta för någon om detta ställe, fick vi haka på och huda upp de sista 350 höjdmeterna upp på toppen (2240m). På toppen kollade vi lavinfaran genom att gräva fram ett överhäng och skicka ner i branten. ”No problems”, utbrast locals:arna. Sen susade vi ner i pudret, som enligt dem var det bästa denna säsong och som faktiskt var lite av vad vi drömt om att hitta i Kanada. Joakim och Rille med de största smilen på läpparna! Ok, det var inte ”snorkeldjupt” men det gav ändå en känsla av det kanadensiska fjäder-pudret…och emellanåt sköljde ändå snön upp på bröstet!!!
Åket slutade vid hemliga ”hut:en” med matsäck och bärs och härlig gemenskap med ”skogshuggargänget” Det råkade faktiskt vara så att det var de som byggt kojan... Efter en trevlig pratstund om hur grymt åket var, susade vi ner genom skogen och över hygget i mysfart för att landa vid vårt hem, koka nudlar och blogga…Stay tuned!
Kort och gott, in i bilen och upp på de slingriga bergsvägarna i hopp om att finna någon som kunde ge oss mer tips om var detta ställe finns.
De första localsen vi snackade med, garvade åt oss och skickade oss längre upp för berget. Men vi kände att något var lurt och att där locals:arna parkerat liknande beskrivningen av gateway:en till paradise. Lite längre upp vände vi husbilen och for tillbaka där vi träffat locals:arna tidigare, packade matsäcken, drog på hudarna och spårade efter. Efter ca 1 timmes hajk, 400 höjdmeter och genom det djupaste av kanadensiska skogar hittade vi en liten koja som rök. Vi passerade kojan och mötte plötsligt locals:arna mitt i en stor gryta med sjuka pudersluttningar på ca 350m 180 grader omkring oss. De garvade och sa: ”So you found the secret hut ha ha!” Efter att lova att inte berätta för någon om detta ställe, fick vi haka på och huda upp de sista 350 höjdmeterna upp på toppen (2240m). På toppen kollade vi lavinfaran genom att gräva fram ett överhäng och skicka ner i branten. ”No problems”, utbrast locals:arna. Sen susade vi ner i pudret, som enligt dem var det bästa denna säsong och som faktiskt var lite av vad vi drömt om att hitta i Kanada. Joakim och Rille med de största smilen på läpparna! Ok, det var inte ”snorkeldjupt” men det gav ändå en känsla av det kanadensiska fjäder-pudret…och emellanåt sköljde ändå snön upp på bröstet!!!
Åket slutade vid hemliga ”hut:en” med matsäck och bärs och härlig gemenskap med ”skogshuggargänget” Det råkade faktiskt vara så att det var de som byggt kojan... Efter en trevlig pratstund om hur grymt åket var, susade vi ner genom skogen och över hygget i mysfart för att landa vid vårt hem, koka nudlar och blogga…Stay tuned!
Kommentarer
Trackback
