(Ny version med bilder) Puder i Fernie?
Ändrade planer. Whitewater, som enligt rapporter skulle vara något utöver det vanliga, visade sig vara ännu en tolkning av Romme Alpin. 55 dollar för det? Nej tack, och The Mavrick styrdes istället mot Fernie. På vägen passerade vi Cranbrook, en stad modellen större, där Joakim äntligen, efter mycket letande, blev ägare till ett par riktiga skoghuggarboots. ”Marks Work Warehouse” är en ny shoppingfavorit och undertecknad avundas Jocke som nu äntligen kan flanera på Gärdet med värdighet!
Efter ytterligare några shoppingstopp landade vi vid 6-tiden i Fernie, eller ”Legendary Fernie”, som det så målande står på skylten. Skiddagen idag var dock allt annat än legendarisk, då kyla och brist på snö stod på agendan. Tyvärr är just snöbrist paradoxalt nog ingen bristvara i Kanada den här säsongen. Faktum är att hela BC lider av dåligt väder ur skidåkarnas perspektiv. På många ställen har det inte dumpat sedan i december, och locals snackar om ”the worst winter since 1974”. Borde vi vara ledsna? Ja, kanske det. Kanske borde vi deppa ihop och byta spår, dra till Hawaii och lapa sol. Kanske borde vi lägga ner tvabroderienhusbil.blogg.se.
Men det här är livet vi valt. Det här är chansningen vi gjort. Det här är charmen med skidåkarnas liv. Att det skulle dumpa en meter fjäderlätt i Sunnerstabacken utanför Uppsala är osannolikt. Att Jocke skulle få njuta av snorkelåkning i Hammabybacken är ytterst otroligt. Så om snön kommer är vi på rätt plats. Och vem vet hur det blir med vädret? Kanske dumpar det imorgon, kanske nästa vecka eller kanske nästa säsong. Kanske innebär klimatförändringarna att 15-meters säsongerna är ett avslutat kapitel. Men hade vi inte åkt hit hade vi aldrig fått veta. Hade vi stannat hemma hade vi defenitivt inte fått åka puder. Så borde vi vara ledsna? Så fan heller! Två bröder i en husbil, på jakt efter puder i legendariska Fernie. Det blir omöjligt bättre. Som Scooter så härligt symboliskt sjunger i låten How much is the fish; ”The chase is better then the catch”. Ja, det stämmer nog rätt bra med hur vi upplever livet på vägarna i Kanada. Snö eller ingen snö, livet kunde ha varit ganska mycket sämre. Med andra ord, vi njuter!
Direkt när vi anlänt till Fernie mötte vi upp Johanna Lundström och Julia Gustafsson, två bekantskaper sedan min säsong i St:Anton 2006/2007 samt under januariveckorna 2008. J&J bjöds direkt på förkaka i husbilen innan sällskapet begav sig till den lokala puben som bjöd på pitchers och hiphop innan natten avrundades med nattamacka på Tim Hortons. Riktigt roligt att få vara ute och sladda lite igen! J&J visade sig också sätta ny standard för ”bummar-boende”. Ni som gjort en säsong på skidort ramlar säkerligen inte av era stolar när jag hävdar att bummar-boenden knappast karatäriseras av glamour och lyx,. Standarden är snarare luffig, precis som ordet ”bum” så fint beskriver. Men på Rivermount Place nr 105 är livet allt annat än luffigt. Här bor de ihop med 7 svenska killar, många med förflutet i nämnda St:Anton. I tre etage bjuder deras mansion på kingsizesängar, utomhus- och inomhusjacuzzi, tre stora flat screens, lyxigt kök och en fantastisk utsikt över de mytomspunna Klippiga Bergen. Här har vi fått åtnjuta jacuzzibad, varm och rymlig dusch, gemenskap i stora köket/vardagsrummet, Vancouver vs Calgary på plasma-tvn och trådlöst internet. Class, class, class! Tacksamheten till de gästvänliga svenskarna (Johanna, Julia, Joel, Jakob, Jon, Linus, Niklas, Fredrik och Erik) är obeskrivlig, och ett rent och skärt tack är minst sagt på sin plats! Det här är sådant som gör att den här resan är så fantastiskt klockren.
Morgondagen kommer med säkerhet att spenderas i Fernie, och våra planer kretsar kring lämpliga turer för att spara liftkortspengar. På torsdag ska vi förhoppningsvis möta upp Patrik och Chrille i Revelstoke, som enligt snörapporter och rykten i såväl Fernie som Whistler, ska bjuda på säsongens hittils bästa åkning. Vänder snölyckan? Ja, kanske det. Den som lever får se…
Ps. Vi fick båda godkänt på vår första inlämningsuppgift i handelsrätt! Lärarna skulle bara veta vad vi gör mellan föreläsningarna...ds.
