Tvåbröderienhusbil

Imorse vaknade man vid 9.30 av en tjutande kaffekokare. Rille stod och lagade varma bagels med ägg och frullen stod på bordet. Man blev lite rörd av sin lillebrors initiativ. Efter en strålande långfrukost med trådlös internet-uppkoppling i bussen och mycket slösurfande, styrde vi bilen mot backen. Tanken var att vi skulle hajka lite med Johanna och gänget, men det var inte så lätt att övertala liftvakterna att låta oss ta liften utan att köpa ett heldagskort för närmare 80 dollar styck. Vi kände att förutsättningarna inte riktigt var optimala denna dag och vi diskuterade hur många nya flanellskjortor vi skulle kunna köpa för pengarna om vi sparade in på liftkortet.
Beslutet blev enkelt, på med hudarna, av med flanellskjortan och uppför berget. Det var väl lite längre än vi hade tänkt oss, men med beach 2009 och de insparade liftkortet som motivatorer lyckades vi beta av närmare 800 höjdmeter på 3 timmar. Lite svettiga grävde vi en lunchgrop och lunchen smakar väl aldrig så gott som när man fått kämpa lite extra för maten. Tyvärr kom vi lite sent till liftens toppstation för att ansluta till hajken med Johanna, men som plåster på såren fick vi i alla fall några riktigt sköna svängar från en av Fernies toppar som vi kan lägga till våra skidminnen. När vi tillslut mötte upp med Johanna frågade hon undrande varför det tog så lång tid att ta liften... Vi skrattade allihopa och tog ett åk i en obevakad lift. Men bäst av allt denna dag var nog ändå känslan av att kämpa sig upp 800 höjdmeter för att sedan belöna sig med en välpreparerad matsäckslunch, några sköna pudersvängar och ett dopp i Johannas bubbelkopp. No pain, No game!