Medvind, motvind och Revi by night.

Med fredagens sanslösa framgångar i baggaget vaknade vi i lördags upp i ett strålande soligt Revelstoke. Med tömd spillvattentank bestämde vi oss för att använda förmiddagen till fortsatt materialvård och begav oss till Garden Coin Laundry för att tvätta sängkläder, sovkläder, skidkläder, finkläder - ja allt. Medans maskinerna rullade passade vi även på att sortera upp husbilen samt ge den en riktig storstädning. Vid 12-tiden var The Maverick återigen top notch och vi kunde nöjda ge oss upp mot skidberget för en eftermiddags smöråkning i solen. Dock låg en oroande känsla och gnagde inom oss. Det senaste dygnet hade bjudit på sådana otroliga framgångar att vi undrade bekymrat hur länge detta kunde fortsätta. När skulle turen ta slut och när skulle The Maverick slå tillbaka mot oss med all sin kraft? Förmodligen i ett läge där vi är som mest sårbara... Men tiden gick utan missöden. Vi lyckades till och med hooka upp liftkort från folk som tröttnat på solen (?) och sparade därmed $40 var. Vi njöt av livet och våra bekymmer föll snabbt i glömska. Då plötsligt slog det tillbaka mot oss. Undertecknad kom nersvepande längs den mjuka manchestern i Revi. Solen strålade och Lisa & Co väntade på daylodgen med kalla öl. Låten "It's true (life will smile for you)" strömmade ut ur hörlurarna och jag kunde inte gärna göra annat än le tillbaka mot livet. Som Helena Lindblad skulle sagt, "living the dream". PANG! Bakom ett krön gömde sig ett gäng råa och ondsinta stenar med avsikt att misshanlda skidor. Tack för den! Högerskidan blev så pass illa tilltyglad dess liv inte gick att rädda. Jag kan därmed kassera skidpar nummer 4 (på tre säsonger) och tacka storebror för att han tog med sig ett par extra skidor hit. De kommer behövas, men mer om det i nästa inlägg.

Lite bitter över missödet ramlade vi in på daylodgen där Whistler-gänget hängde i solen. Det visade sig att kvällen skulle bjuda på både hockeymatch och nattklubb och förväntningarna osade i vårsolen. Team Larson tyckte att en riktig invigning av husbilen var på sin plats och bjöd in hela gänget (8 personer) på tacos. 18.00 stod maten serverad och middagen bjöd på goda skratt, glada miner, nya bekantskaper och utsökta tacos. Detta gjorde såklart mitt liv lite enklare och skidproblem skjöts på famtiden. Efter middagen bjöds det på live hockey, Revelstoke mot Princeton. En riktigt, riktigt bra match (läs: as-kass)! Tacka vet ja Flames vs Canucks. Som tur va vann iaf Revelstoke och deras läktare bjöd fkatiskt på innovation: Infravärme! Det vore något för Åkers-hallen och alla andra svinkalla rinkar i Sverige. Hur som helst blev de tillbaka till motellet där Lisa & Co bodde och gemensam förfest på deras rum. Innan det bar av mot klubben hann vi även med en mellanfest i husbilen som vi de senaste 4 dygnen haft parkerad på motelets parkering där vi sneakar både ström och internet. I husbilen spårade festen lite väl mycket och medan Jocke, Lisa och Melita gungade Mavericken i takt till musiken och jag stod utanför och filmade, klagade motellets gäster i receptionen. Det slutade med att Security kom och avstyrde kakan, men vi fick gärna stå kvar på deras parkering och sno deras ström(?). Kvällen fortsatte på inslaget spår och vi kan väl konstatera att äventyret minst sagt blev lyckat, något som kändes i våra huvuden dagen efter. Det är något lömskt med Jägerbombs. De är så fantastiskt roliga på kvällen och lika fantastiskt vidriga dagen efter… Aningens bakfulla vaknade vi på söndagen upp i ett molnigt Revelstoke. Detta passade ganska bra då skidåkning stod långt ned på vår önskelista. Slösurfande på internet, lång-frukost och dusch stod desto högre upp. Dessvärre var det någon i himlen som inte gillade våra nattliga eskapader och uttrycket “somliga straffar gud med detsamma” tog ut sin fulla rätt; den beryktade vattenpumpen strejkade på nytt. När Jocke, med livet som insats, tillslut fick igång skiten kom nästa slag i ansiktet, gasen var slut. Samtidigt slog det oss att det inte finns nån gas att få tag på i Revi pga en otäck olycka i fjol som brände ner både en husbil och en hel bensinmack. Suck! I min förtvivelse la jag mig på sängen för att deppa lite och därmed även på mina favorit-solglasögon som numera saknar bågar. Ännu mera suck! Ingen gas, ingen värme, inget varmvatten, inga solglajjer och inga skidor. Tacka gud för att Jocke är en sån fantastisk optimist! Med glatt humör fixade han en utsökt lunch och tuffade sedan iväg till nästa stad för att fylla på gas, allt medans jag låg försjunken i iPodens förlovade land. På kvällen kunde faktiskt skratt höras från vardagsrummet i husbilen då Lisa och Melita kom på tacomiddag och Madagascar 2! Snacka om att söndagen bjöd på emotionella upp- och nedgångar. Sista ordet fick dock faktiskt Team Larson, nu är nämnligen snön här! Under natten snöade det 10-12 cm… Tydligen ska det komma ytterligare 30-40 cm de närmsta dagarna! Är det nu snölyckan vänder? Ja, man kan ju hoppas…

Garden Coin Laundry

.

 

Middag i husbilen.

 

De lömska jägerbombsen...


Kommentarer
Postat av: Sheila Kjell

Helt underbart grabbar! Jag följer bloggen och era äventyr! e något avis, men det tur att jag trivs på jobbet annars hade jag nog vart grön just nu! haha! Keep it going! Living the dream! Kramar till er båda

2009-02-24 @ 11:43:18
Postat av: Lumbärj

Det är ju bara FÖR roligt när det går bra för andra...

Nämen Laschåns, det glädjer mig att ni får njuta av livet till den grad som ni verkar göra. Fantastiska bilder av mellanbrodern. Ser fram emot visning på nummer 15 vid hemkomst, kanske en öl till det i hopp om att livsnjuteriet "rubs off" lite på oss vanliga dödliga också. Fortsatt god lycka på äventyren!

2009-02-24 @ 13:38:42
URL: http://www.bendreas.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0