Tvåbröderienhusbil

Greenwood och saloonen där vi skrev senaste inlägget blev lite av ett smultronställe för oss. Orten hade precis allt vi hade föreställt oss att en kanadensisk ort längs Highway 97 skulle ha. Där fanns saloonen, sheriffen, Johns Record Store samt några övriga små boutiquer, allt längs en och samma strippa. Det var därför vi med vemod lämnade saloonen och Geenwood efter flera timmars gratis-surfande. Vi gjorde dock ett stop till innan det bar iväg, Johns Record Store. Här blev vi ägare till vår allra första countryskiva, Hank Wilson! Boy oboy, kolla in den liraren alltså! Nu svänger de på allvar i The Mavrick! De svängde så pass mycket att vi inte ens märkte att vi var framme i Red Mountain och ytterligare en tank lades till handlingarna. Red Mountain blev en total besvikelse. De hade töat, var uppåkt, molnligt och trist. Vi hittade dock som vanligt några snälla själar som bjöd på internet varpå vi startade generatorn och plöjde handelsrättsliga webföreläsningar. Vi var faktiskt så pass ansvarsfulla att vi gjorde inlämningsuppgift 1 och har därmed semester i 3 veckor. Ibland är livet hårt! Natten tillbringades på skidortens parkering där vi för första gången bjöds på el och kunde ha flera lampor tända samtidigt, lyx! När vi vaknade dagen efter hade vi i princip bestämt oss för att dra vidare och skippa Red Mountain, precis som vi gjort med Big White. Men det visade sig att det hade snöat över natten och förmiddagen bjöd på lek och mys i Red Mountains fantastiska gles-skogar. Vi hade faktiskt en riktig kanonförmiddag! Dessvärre blev det varmt, töigt och ganska uppåkt så strax efter lunch gav vi upp och sålde våra liftkort till några luffare. Vi drog oss istället tillbaka i husbilen för att äta nudlar och ta en power nap. Planen för kvällen var att dra till ortens saloon men planerna strandsattes då powernapen blev lite för lång. Ganska mycket för lång faktiskt. Vi gick och la oss vid 17.00 och vaknade 08.00 imorse. Bloggens namn kanske skulle va ”två-trötta-bröder-i-en-husbil”. Vi har snittat 10 timmars sömn per natt, dock inte inräknat nattens 15 timmar. Idag ska vi iaf spara pengar och göra en dagstur i Red Mountains strolande sol! Rapport kommer förmodligen ikväll! Don’t be a fool, stay in school!

Första natten gick galant. Vi bestämde oss för att prova hurväl de gick att sova utan värme och resultat blev att pjymasen byttes motskidunderställ, skidstrumpor, microfleeströja, fleeströja, mössa, vantar,dunsovsäck och täcke, underbart! (I forsättningen håller vi värmen på nattetidi pass dvs på i 30 min, av i 90 min)

Hur som helst vaknade vi 06.00 i okänt villakvarter nånstansi närheten av Vancouver och satte genast av mot shell för att tanka och ätafrukost. Första frukosten i husbilen blev sedemera en succé och med fulla magarbar det söder ut mot Amerika! Efter att passerat några tulltjänstemän som varytterst intresserade av varför Joakim hade stämplar i sitt pass från Pakistanoch Iran nådde vi Mt Baker strax efter nio. Snön hade fallit under natten ochmed 20 cm nysnö drog vi på oss hudar och gav oss iväg på vår första,nordamerikanska hajk! Som det blev en succé! Efter 200 höjdmeter väntade en finrepa av ny (dock ganska tung) pudersnö, äntligen! Dagen bjöd i övrigt på ganskafin åkning med varierande sikt samt en fruktansvärt mysig kafferast i husbilen.Dagens frågetecken var hur det i ett land som USA är möjligt att sittliftarnasaknar säkerhetsbygel!?

När skiddagen var avklarad insåg vi att det invidliftsystemet inte fanns någon by. Närmaste by låg en halvtimme därifrån och vifick ställa in oss på att försöka dra dit och sno el av någon. Halvkul att åkaupp och ner på bergsvägarna med en V8 som drar 2 liter milen… Vi tog i allafall plats i cockpit för att dundra iväg när Jan (eller Jim eller Gem eller nåtliknande) dök upp utanför för att snacka lite. Det visade sig att dennaturkiska amerikan i 45-års åldern var väldigt trevlig och ville ha med oss påen bättre tur dagen efter. Tillsammans drog vi ner mot byn och hamnade i ettgypsy-läger med en massa gästvänliga, stenhöga bummare. Där blev vi bjudna påmiddag och stötte även på svenska bröder, 20 och 26 år gamla, hur sjukt är intede? Kvällen spenderades iaf där men vid nio bröt vi upp för att duscha och mysalite i husbilen, vi vill lova att den duschen satt fint! Tack för kaffet, vi hörs!

Imorse vaknade vi vid 7-tiden och åt frukost i husbilen tillsammans vår nyfunne turk samt planerade dagens tripp. Det resulterade i att vi drog upptill Mt Baker och slängde på hudarna igen. Dagen inleddes med 300 höjmeter upppå en kamm för att sedan åka ned på baksidan av området. Åket var inte särskiltlångt men snön var riktigt fin och stämningen på topp såklart! Vid botten vardet åter på med hudarna och 150 nya höjdmeter att lägga bakom oss för att få taytterliggare ett riktigt fint åk ned i en ny dal. Kolla spåren på bilden:)  Där blev det lunchstopp isolen med mackor och saftsoppa innan hudarna återigen åkte på och en nystigning väntade. Nämnda stigning var ganska lång och när vi gått genom skogar,upp för raviner och över sjöar var vi ganska trötta (åtminstone Richard) när vipå toppen tittade ut över skymningen och njöt av ett äpple. Vid det här lagethade 800 höjmeter avklarats och hela gänget var ganska möra. Ett sista åka nedåterstod och sedan en dryg kilometers stakande innan vi återigen fick mysa ihusbilen med nudlar och kall pilsner! Ett sjukt jobbig men härlig dag med mångapositiva aspekter: Vi kommer sova gott inatt, vi sparade 80 dollar på liftkort,vi fick fin åkning och beach ’09 känns lite, lite närmre! 

Nu sitter vi utanför Shell i en liten by nedanför Mt Baker.Tack till dem som är snälla och bjuder på internet. Efter inlägget kommer viåterigen röra oss mot Kanada för att åka ”The powder highway” mellanskidorterna, så håll tummarna för grym snö! Ett sista tack till Simon somförmodligen skulle ha avrättat mig om vi inte åkt förbi Mt Baker! De va lättvärt de! Om nån vecka är vi I Revelstoke, smaka på den du! Later!

Välkommen till Tvåbröderienhusbil!

Som namnet antyder är vi två bröder, Richard och Joakim, som imorgon sticker till Kanada för att roadtrippa i British Colombia (under två veckor i februari blir vi trebröderienhusbil när Chrille kommer över).  Skidåkning står på agendan och husbil blir färdmedlel/bostad under jakten på det vita guldet. Idén till resan kom på småtimmarna efter några järn i höstas (ingen av oss kommer direkt ihåg hur det började) men vi har båda skid-bummat i St:Anton och åkt väldigt mycket i alperna men kände att det nu var dags att utforska Kanada. Jocke drev på och drev på och jag kunde inte gärna säga nej. Så en dag i november ringde en lycklig storebror och meddelade att biljetterna var bokade. Vart vi skulle bo och hur vi skulle ha råd hade vi ingen aning om men som så mycket annat fick de "lösa sig". Mycket riktigt löste det sig i och med att vår farbror Janne berättade att "Kanada är precis som Sverige men med kallare vintrar och varmare somrar". Kalas tänkte vi, då gör väl folk som i Sverige också och kampar! Ju mer vi funderade på de, ju mer förstod vi att konceptet husbil var oslagbart. Några veckor senare var första betalningen i mål och imorgon 14.15 lokal tid landar vi i Vancouver, äntligen! Kan bli en bättre resa! Ska försöka va så duktig som möjligt på att uppdatera bloggen! Vi hörs!